Evanna III i Medelhavet

Torsdagen den 5 september lämnar vi Korini och sätter kurs mot Kalamata. Det är bleke på förmiddagen så vi går för motor. Efter ca en timme blir vi bordade av den grekiska kustbevakningen som vill kontrollera att vi har alla papper iordning. Det är nog mest den nya båtskatten de vill se att vi betalt. Kustbevakarna använder en fiskehov för att få över vår dokumentpärm till sin båt. Allt är i sin ordning så vi får gå vidare. Efter ca tre timmar kommer vi fram till marinan i Kalamata, där vi lägger oss vid bränslekajen för att tanka vullt med diesel innan båten tas upp. Macken är stängd sedan flera år, så vi får kontakt med hamnkaptenen som anvisar en bryggplats åt oss. Som vanligt så backar vi in till bryggan och tar emot mooringlinan som Marie lägger fast i fören. Grekiska kustbevakningen bordar oss Med hjälp av en stor håv får de över dokumentpärmen till kustbevaknings fartyget Vår sista gästbesättning detta år blev Sol-Britt och Björn som var med oss sista etappen från Milos till Kal

Vi lämnar den lilla fiskebyn Mezapo på torsdag morgon och går ut för motor mot staden Korini. Efter lunch får vi en västlig bris och vi hissar genuan och seglar in på redden till Korini. Björn och Göran tar jollen och lodar oss in till stadskajen, där det är ca 1,7 meters djup. Vi gör ett försök att komma in med fören först och vi lägger för första gången i år ut akter ankaret. Flera båtar liger på svaj på redden, så vi är enda båt som går in till stadskajen. Alldeles bredvid båten på stadskajen äter vi kvällens middag. Även här ligger det ett segelbåtsvrak på kajen.

Den 4 september vaknar vi till solsken och varmt väder. Efter frukost går vi för motor de 18 sjömilen i ren stiltje till en liten fiskeby som heter Mezapo och lägger oss på svaj med en lina i aktern till den lilla kajen. Vi ligger ca 35 m från land och tar jollen in till kajen. Det finns ett nybygt hotell i byn där vi dricker e.m. kaffe med glass. På kvällen äter vi middag på byns enda taverna och ber att få fylla vår 10 liters vattendunk. Viss vattenransonering har införts ombord. Ingen mer seglare lägger till här ikväll.   Björn och Marie ror iland akterlinan Flytlinan förankras vid kajen Middag på den lokala tavernan

Klockan 03.40 på den första måndagen i september, lämnar vi ett kolsvart Adamas och går försiktigt ur hamn med motor. Efter en timme har vi kommit ur den långa djupa viken på Milos och sätter kursen 251 grader mot fastlandet Peloponnisos och den lilla hamnen Paleiokastro.  Distansen är 75 NM och det tar oss 14 timmar att segla. På måndag eftermiddag avtar vinden och vi går för motor de sista timmarna. Vi lägger oss utanför tre segelbåtar som vid närmare titt visar sig vara övergivna och i dåligt skick. Av lokalbefolkningen får vi reda på att båtarna används som flykting båtar från Afrika och sedan övergivits. Det är en sorglig syn att se dessa båtar som ingen bryr sig om. Övergivna flyktingbåtar Tråkig syn i Paleiokastros hamn Nästa dag seglar vi vidare till Porto Kayio och går in i den lilla lagunen och lägger oss på svaj. Under senkvällen vrider vinden 180 grader och vi kommer onödigt nära en amerikansk segelbåt. Vi lägger ut ytterligare ankarkätting, men ligger fortfarande för nära