Abrupt uppvaknande och slut på tomater

Eftersom vi satt uppe så sent på måndag natt och njöt av fullmånen hade vi nog tänkt oss en något mer avslagen morgon än som blev fallet. 

Kl 7 väcks vi av någon som knackar på skrovet. (Vilken tur att Mia tagit ur sina öronproppar - Magnus märkte först ingenting...) Det visar sig vara ”hamnkapten” för Grikoviken. Han säger åt oss att flytta oss eftersom det kommer ett fartyg in som ska ligga där vi ligger. Vi kastar oss upp och lämnar bor plats fyra minuter senare och ankrar om lite längre söderut i viken. Vi tror först att det beror på att vi lagt oss för nära en privat gul boj som vi varit lite oroliga för. 

Men det visar sig vara värre än så. Förutom oss själva är det ytterligare två segelbåtar som blir ivägkörda och tio minuter senare stävar ett tankfartyg in i viken. Den kastar ankar och får hjälp att två små gummibåtar att vända runt i viken kring sitt ankare. Till slut ligger hon still och ligger sedan kvar i viken resten av förmiddagen. Vi får känslan av att detta är hemmahamn. Magnus tar jollen för att fotografera skeppet men blir då fotograferad av besättningen.

Eftersom vädret ska vara lugnt ytterligare ett dygn och vi vill ligga på svaj så många nätter som möjligt bestämmer vi oss för att flytta oss till Kampos bay - tredje viken norr om Skalaviken. Där hoppas vi också kunna fylla på tomatförrådet.

Vi går ca 35 min och lägger till i den fina viken med tre iordningställda stränder med solstolar ochparasoll. Vi tar jollen in och njuter av ytterligare en lat dag. 

Tyvärr finns inga minimarkets men vi tigger oss till tre tomater och en gurka på en av vikens restauranger innan vi tar jollen ut och äter middag ombord. 

Vi är helt ensamma i viken och när mörkret faller blåser endast en svag nordlig vind.

Imorgon gör vi vår sista seglingsdag med sikte på Samos marina som ligger på södra kusten strax öster om Pythagorio. Godnatt!